.

Ibland är det dryyygt att bo själv. Som när man får akut magsjuka och kräks tarnarna ur sig men ändå är så jävla hungrig så man håller på å dö en smula, men vågar inte röra sig med risk för att kräkas ännu mer.
Det är fan synd om mig nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0