alla älskar benice

Im alive!
Sådärja, nu har jag gjort mina fyra veckor på Kir 1 och har därmed återfått livet.
Hade avslutningssamtal igår och dom kunde inte hitta en endaste liten grej som var negativ, känns skönt att få så mycket beröm. Sjukt vad mycket man kan lära sig på fyra veckor, inte trodde väl jag för en månad sedan att jag skulle kunna ha hand om 10 patienter själv och sköta alla deras läkemedel, rapportera och ordna både in och utskrivningar, ankomstsamtal och skriva epikriser på löpande band alldeles själv.

Igår spenderade jag halva dagen på OP också och fick vara med om mitt livs första snitt, den brutalaste operation jag hittils sett. Det är inte konstigt att mamman har ont i magen efter dom plockat ut bebisen. Man skär nämligen inte upp magmusklerna, man sliter i sär dom. Groteskt är ett bra ord.
Men omg vad konstigt det såg ut när dom plockade ut en människa ur en annan människa. Surreal but nice.

Har väl inte hänt sådär jättemycket spännande i mitt liv i övrigt den senaste veckan dock.
Jag har införskaffat mig en ny jacka, hejdå sa 2000 kronor och jag blev en fattig människa.
Har även fått min första dos Ketogan i.v vilket var en upplevelse i sig, låten Flying whitout wings med Westlife har fått en helt ny innebörd efter det kan man säga.

Åker tillbaks till Umeå på onsdag, och innan dess är det tänkt att jag ska hinna fira pappa som fyller 60, umgås med familjen och skriva en uppsats på åtta sidor. Upptagen tjej den där benice.