...


Så var den det välbekanta ångesten. Den som bara dyker upp när man minst anar det och tar luften ur en som ett slag i magen. Jag vet inte om det är Winnerbäck som fått sjungit för mig för länge nu eller vad som hände, men det är lika bra att sova tror jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0