alla älskar benice

Om sådär en timme är jag hemma. Hemma i mitt tomma ensamma jävla rum i Umeå. Inte okej. Någon som vill bli sambo? Jag hatar att gå själv. Det är sjukt jävla svintråkigt.
Och bussen var fullpackad med folk så jag fick sitta bredvid en gubbe hela vägen till Övik. Han gick ut och rökte i Sundsvall och förpestade mig resten av resan. Det kan vara så att jag har KOL nu. Fuck him.

Pluggandet gick åtminstone bra när jag inte kunde sitta och sova. Tre timmar läste jag, oavbrutet ! Det ni.
Men jag pallar inte mer nu. Jag inser att jag kan alldeles för lite. Blir en genomgång i morgonbitti igen och sen får det gå som det går. Läkemedelsberäkningen hoppas jag att jag klarar på känsla och talang. Jag orkar liksom inte.

Jag är så jävla trött och less. Man kan tro att man åker hem för att vila upp sig men icke. Sova i ett rum utan dörr och ha en snarkande Lasse och en ännu mer snarkande Vilma i rummet intill gör ju inte sömnen till den bästa. Speciellt inte när båda två börjar väsnas sådär vid halv sju på morgonen heller. Men ett kilo upp på vågen blev det, bara 2-3 kvar nu tills jag ät återställd till det normala. Eller till det att jag var en tjockis när jag kom hem från Italien 06.

Men trots oförmågan att sova hade jag gärna varit hemma mer. Eller bott närmre. Mamma sa att hon saknade mig redan innan jag hann kliva på bussen, och jag kan väl inte mer än att säga detsamma. Vi har ju förjävla roligt emellanåt. Alla interskämt som vi drar hela dagarna. Nä, flytta Umeå till Hudik som sagt.

Imorgon ska jag sova en låååång nap efter tentan. Och på kvällen tror jag att jag och frun ska dricka vin.
Massa mys.