...


Det känns som jag borde ha ångest. Kanske vara lite deppig och ha en klump i magen.
Men nä. Inte alls faktiskt. Trots att uppsatsen hänger över mig som ett stort grått moln och att jag är ready to mingle igen så känns livet rätt okej ändå. Så jag väntar på att det ska vända snart, det brukar ju ha en tendens att göra det när man minst anar det. Men tills dess är det jag och sockerkicken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0