alla älskar benice

Jag vet inte hur normalt det är att plötsligt upptäcka hur extremt krokigt och snett ens långfinger är och sedan inspektera det från alla möjliga vinklar samtidigt som man skrattar åt det.
Men jag har förvisso aldrig påstått att jag är fullt frisk heller.

Bra dag på jobbet. Lyckat venprov och sedan en stent-insättning. Jag trodde det skulle spruta blod och vara jättespännande. Men det var sjukt odramatiskt. Men trevliga doktorer som förklarade bra.
Och dagens note to self är väl att aldrig någonsin jobba på röntgen. Stå i blykläder i en dryg timme var fan inte kul nånstans, min kropp uppskattade inte behandlingen kan man väl säga.

Imorgon är det sista dagen på praktiken. Så. Jävla. Skönt. Även om dom två sista veckorna varit relativit stimulerande iaf. Och förhoppningsvis får jag ha nästa praktik hemma i fina hudik, och något bättre än det kan jag nog inte komma på för tillfället.

Nu ska jag duscha och sova. Mamma och jag avverkade just en timmes långt samtal om etik, etnicitet, klass och genus. Vårat gemensamma hatämne i världen. Jag längtar efter att få komma hem till min lilla mamma och resterande familjemedlemmar nu, Umeå är ändå bara äckligt kallt och motvindigt.

Fast min fru kommer hem imorgon. Looking forward to it. Och på fredag blir det lagmys på Mhem.
Ordningen återställd till det normala igen, thank God.