alla älskar benice

Kass jag är på att blogga. Idag kom mamma in till mig halv tolv och frågade om jag var sjuk eftersom jag inte stigit upp än. Vad fan fanns det att stiga upp till undrade jag, och mamma lämnade rummet.

Men ärligt talat så händer det ju inte alltför mycket spännande i Iggesund.
Man vet vad man får om man bor här så att säga. Inga överraskningar så långt ögat når.
Det mest händelserika som hänt idag var att mamma släpade med mig ut på en timmes promenad.
Jag höll på att dö. När vi kom hem igen låg jag på hallgolvet i en kvart med jacka och skor på. Orkade. Inte. Röra. MIg.
Men det gick över. Jag tror jag är ganska återhämtad nu.
Min lilla incident med vattenkokaren igår när jag hällde nykokt vatten över fingrarna har jag dock inte riktigt återhämtat mig från. Men det är bara charmigt att ha plåster på ring, lång och pekfingret på vänster hand.
Dessvärre inte Disneyplåster, utan vanliga tråkiga. Misär.

Imorgon ska jag tydligen dammsuga hela huset och diska. Mamma är fortfarande handikappad i handleden och anser att min tillfälliga skada inte är tillräcklig för att slippa undan städningen, medan hon tydligen är fullt berättigad till detta.
Jag undrar vart demokratin i det här hushållet tog vägen?

På onsdag ska jag leka med Frida. Det ser jag fram emot lite mer än slavarbetet imorgon.
Och på torsdag ska jag med papi till Birsta och leka där. Ja, även jag är förvånad.
Men jag tackar inte nej till ett gratis plagg eller två som det kanske kan resultera i när han nu vill åka och gå i affärer med mig.
Och på fredag ska jag bege mig till Uppsala för att spendera helgen med O.
Bra vecka det här tror jag.