Nu är jag lite less på det här..
Jag tycker att min förkylning kan ge upp och tracka någon annan nu.
Det känns som jag har bomull i huvudet. (kanske jag har också, skulle förklara en hel del faktiskt)
Öronen värker, snoret rinner okontrollerat , jag blöder näsblod varannan timme eftersom jag inte tål nässpray, halsen är svullen på både in- och utsidan så det ser ut som jag fått påssjukan och jag låter som Darth Vader när jag andas och som en trettonårig kille i målbrottet när jag pratar.
Sexy beast.
Nä, riktigt less blir man.
Honungsvatten och halstabletter börjar bli något tröttsamt.
Tur att jag har min man som ligger i sängen och kollar på film med mig hela dagarna.
Trots att det bara är en katt så skulle jag ha fruktansvärt tråkigt utan honom.
Är ju tomt nog att inte ha Fimpedomp här. Min snarkande lilla fotpall.. Usch vad jag saknar honom.
Dags för sängen för ovanlighetens skull då kanske?
