En spännande berättelse
Här sitter jag och skriver om massa tråkiga saker och glömmer helt bort dagens stora händelse.
En fågel flög in i vårat köksfönster idag. Inte nog med att den jäveln skrämde livet ur mig, den tönten dog också och landade på utemöbeln.
Fast det visste jag ju inte först. Att den var död alltså. Dom små liven brukar ju pigga på sig och flyga iväg efter en stund, så efter jag lugnat ner mig efter hjärtattacken så gick jag och kollade på tv i vanlig ordning.
Några timmar senare upptäckte jag en blodpöl runt huvudet på den, och insåg att den inte tänkte flyga iväg och dödsförklarade den.
Och ute på baksidan kunde den ju inte ligga och se äcklig ut, så jag fick ta mod till mig och gå ut för att flytta på den.
Grejen är ju att jag hatar fåglar och har nog vad man kan kalla en fobi, och den gick inte över bara för att den var död kan jag meddela. Jag rös i hela kroppen och pep som en liten tjej när jag pillade upp den på en kratta med hjälp av en annan kratta. Skulle ju vägra ta i fanskapet.
Sen gick jag med den på en krattlängds avstånd upp i skogen på baksidan och svingade iväg den så långt det gick.
Så den fick sin sista flygtur liksom.
men stackars.. inte ens en begravning? du borde ha stått där och sjungit en liten avskedssång med din ljuva stämma och plockat blommor(eller samlat en bukett med fina blad i brist på annat) som du fint kunde dekorera graven med.
melvin kunde du döpa den till. rip melvin. vi blöder i själen. benice också, egentligen.
Benice, du ÄR "en liten tjej"! Ingen stor kvinna i alla fall. Men vem vill vara det? Stor... kvinna... Inte jag i alla fall... Inte tanter heller. Det är fint med 60-åringar som kallar sig tjejer :)
du är en liten tjej benice, inte så konstigt att du kände dig som en.
oj, alex hade kommnterat samma såg jag nu. talang jag ääär
