.

Promenaden från busstationen hem till Bj kan ha varit årets segaste.
Väskan vägde ton, solen stekte, snoret rann, ryggen värkte och hostan återuppstod.
Det är helt enkelt kul att vara benice nu. Jetekull.
Äta borde jag också. Men det känns så sjukt meningslöst eftersom jag inte känner någon smak.
Blir väl kanske nåt gott i Sundsvall sen. Typ sjukhusmat efter att dom lagt in mig på grund av vätskebrist och feber.
Haha. Det vore en historia det.
Nä, nu förlitar jag mig på att duschen kommer göra mig till en ny människa med hjälp av några alvedon och lite trocadero.
Verkar rimligt, ja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0