alla älskar benice

Så har man givit klantigheten ett ansikte!

Igår, mina kära vänner, så var jag på Kicks och skulle handla armband.
Det gick jättebra. Hittade röda precis som jag hade tänkt mig.
Dock var det fem stycken för femtio kronor. Lite väl dyrt tyckte jag.
Men bestämde mig ändå för att investera.
Det går ju trots allt ha röda armband fler gånger på året än just vid jul.
Idag gick jag igenom lite kvitton och kollade igenom mina julklappar.
Då hittade jag två förpackningar med armband.
Kollade på kvittot.
Och jooodå, visst hade jag betalat för två förpackningar alltid.
Jag hade alltså köpt tio armband istället för fem, och betalat hundra kronor för det!
Då gjorde det ont i själen på mig.
Jag som egentligen inte ville lägga femtio kronor på några relativt fåniga armband,
hade nu helt plötsligt, ofrivillgt betalat hundra jävla kronor för något jag inte skulle ha.
Nödvändigt söderberg, nödvändigt.
Och som grädde på kakan så får man inte lämna tillbaka sånt där krimskrams.
Ibland vill jag bara skjuta mig själv.